Johanna Goa är beteendevetare, författare, föreläsare och en av rösterna bakom NPFpussel och NPFpodden. Med fokus på att översätta forskning och erfarenhet till begriplig kunskap vill hon stötta barn med NPF och deras familjer – och bidra till en mer inkluderande skola och samhälle.

I den här intervjun berättar hon om sitt arbete, vanliga missuppfattningar kring NPF och vad hon önskar ska förändras i skolan.

Hej Johanna! Vem är du?

Jag heter Johanna Goa och är beteendevetare, författare, föreläsare och poddare. Jag gör många olika saker, men alla har ett gemensamt syfte: att stötta barn med NPF och deras anhöriga.

Jag är grundare av NPFpussel, där jag genom sociala medier försöker sätta ord på livet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och hur det påverkar både barn och deras familjer.

Jag är också medgrundare till ADHISTLY, en digital plattform som ska göra det enklare för familjer att hitta rätt stöd, kunskap och insatser när man har barn med NPF eller liknande utmaningar.

Hur startade NPFpussel – och varför behövs det?

NPFpussel började med en önskan om att dela kunskap på ett sätt som målgruppen faktiskt orkar ta till sig.

Föräldrar till barn med NPF är ofta väldigt trötta, ibland utmattade, och många har dessutom egna NPF-relaterade svårigheter. Jag kände därför att komplexa saker behövde förklaras enkelt, konkret och tydligt.

Jag ville skapa en plats där föräldrar känner sig sedda, förstådda och lite mindre ensamma.

Det visade sig finnas ett enormt behov av det här. Kontot växte organiskt och har idag över 90 000 följare. NPFpussel är idag en plats där jag försöker översätta forskning, erfarenheter och känslor till något begripligt – för föräldrar, professionella och samhället i stort.

Hur har synen på NPF förändrats?

Jag upplever att kunskapen har ökat, men också att samtalet har blivit mer nyanserat.

För några år sedan handlade mycket om diagnoser och beteenden. Idag pratar vi mer om nervsystem, miljö, inkludering och bemötande.

Samtidigt finns det fortfarande ett stort glapp mellan kunskap och praktik, särskilt i skolan. Många familjer upplever att de behöver bli projektledare i ett system som egentligen borde bära dem.

Jag upplever också att det finns ett kunskapsglapp mellan de som lever nära NPF och de som inte gör det. Det är kanske inte konstigt, men det får ofta stora konsekvenser för både barn och föräldrar.

Vanliga missuppfattningar om barn med NPF

En av de största missuppfattningarna är att barn inte vill eller inte försöker.

I verkligheten försöker de ofta mer än någon annan, men i en miljö som inte alltid är anpassad efter hur deras hjärnor fungerar.

Det vi ibland tolkar som trots, lathet eller ointresse är ofta stress, överbelastning eller brist på rätt stöd.

En annan vanlig missuppfattning är att NPF skulle bero på bristande föräldraskap. Så är det förstås inte. NPF är något man föds med.

Vad behöver vuxna förstå om NPF?

Att beteende nästan alltid är information.

Barn gör rätt om de kan. Om de inte gör det behöver vi ställa oss frågan vad som gör det svårt just där och då.

Det är också viktigt att se barnens potential och styrkor. Barn med NPF har, precis som alla andra barn, många fina egenskaper. När vi förstår och stöttar det som är svårt kan styrkorna få mer utrymme.

Tips till lärare och pedagoger

Tre saker gör ofta stor skillnad:

Förståelse är den viktigaste anpassningen. Att se barnets kamp bakom beteendet gör att du också kan hjälpa barnet att må bättre och använda sina styrkor.

Förutsägbarhet – tydliga ramar och struktur minskar stress.

Relation – barn lär sig bäst av vuxna de känner sig trygga med.

Miljö – många barn med NPF blir snabbt överstimulerade, vilket påverkar både impulskontroll och lärande.

När nervsystemet är lugnt blir lärande möjligt.

Vad behöver förändras i skolan?

Jag skulle vilja se ett större fokus på miljö och system, inte bara på barnet.

Alltför ofta läggs ansvaret på barnet att anpassa sig till en miljö som egentligen borde vara mer flexibel.

Skolan är fantastisk för många barn, men för vissa blir den en plats där självkänslan långsamt bryts ner. Där behöver vi bli bättre.

Vi behöver skapa en skola där även barn som lär sig på andra sätt och har andra behov får plats.

NPFpodden – när forskning möter vardag

NPFpodden startade jag tillsammans med Fanny Malmsten för att skapa en plats där forskning möter verklighet.

Vi bjuder in gäster som är experter inom olika områden och pratar om ämnen som är viktiga för familjer som lever nära NPF, eller för personer som själva har en diagnos.

Målet är att göra komplex kunskap begriplig och samtidigt visa hur den ser ut i vardagen.

Hur påverkar arbetet med NPFpodden?

De har gjort mig ännu mer ödmjuk inför hur komplext allt är.

Forskning ger viktiga svar men väcker också nya frågor. Jag har också sett hur mycket viktig forskning som aldrig riktigt når fram till dem som behöver den mest – ofta för att den är svår att hitta eller svår att ta till sig.

Podden har gett mig möjlighet att fördjupa mig i ämnen jag tidigare inte arbetat lika mycket med, till exempel mat, syskon och idrott kopplat till NPF.

Det har också stärkt min övertygelse om hur avgörande miljö, relationer och förståelse är för barns utveckling.

Framtiden: att bygga broar kring NPF

Jag vill fortsätta bygga broar mellan forskning, familjer och professionella.

Genom NPFpussel, ADHISTLY, podden, föreläsningar och framtida böcker hoppas jag kunna bidra till att fler barn blir förstådda tidigare.

För i slutändan handlar allt om samma sak:

Att barn inte ska behöva växa upp och känna att det är något fel på dem.

Tusen tack för att vi fick intervjua dig och för det viktiga arbete du gör! 

Följ NPFpussel på instagram 💚 

Tips från OLIKA 👉🏾Här har vi samlat barnböcker och material om adhd, autism och NPF