Evelina Solsten är 24 år, sydsame och uppvuxen med renskötsel. Efter examen i kulturgeografi har hon flyttat hem till Glen i Jämtland – en liten by där skogen möter fjället, med tre fasta hushåll och sju mil till närmaste affär. Här lever hon nära naturen och kulturen, och delar sin vardag både i renskogen och på sociala medier.
– Jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte var same. Min samiska identitet är jag, säger hon.

En vardag präglad av renskötsel

Evelina har vuxit upp i en familj där renskötseln är en självklar del av livet. Hennes pappa är renskötare på heltid, hennes mamma samisk historiker och arkeolog, och tillsammans med sin tre år äldre bror är hela familjen engagerad i arbetet.

– Renskötsel är en livsstil, ser jag renlav tänker jag direkt på betesmark för renarna.  Samisk slöjd är också ett intresse som hänger ihop med identiteten.

Även om renskötseln inte är heltid just nu, är planen att det blir det framöver. Tills dess hjälper hela familjen till så mycket de kan.

Rösten på nätet – och i politiken

Att bemöta fördomar och okunskap om samer har följt Evelina sedan barnsben. Allt från klassiska stereotyper till hotfulla kommentarer har väckt hennes vilja att förklara och synliggöra det samiska arvet och kulturen.

– Sociala medier blev ett sätt att kanalisera frustrationen. Jag började dela vardagen, förklara och bemöta missuppfattningar. Publiken växte, och samtalen fördjupades, berättar hon.

I dag har hon en stor följarskara, med många unga på TikTok, men även vuxna som vill lära sig mer. De negativa kommentarerna finns kvar, men Evelina ser ofta att de bottnar i okunskap – och därför går att möta med fakta.

I maj valdes hon in i Sametinget. Där vill hon fortsätta att påverka, men på en bredare arena än den digitala.

– Min huvudpublik på nätet är barn och unga. I politiken kan jag också nå fler vuxna och visa vad jag vill åstadkomma.

Hjärtefrågorna

Renskötseln är Evelinas hjärtefråga, men hon brinner också för språket och för psykisk hälsa.

– Rennäringen är en stor kulturbärare, men den utsätts för många hot. Och språket – det är identitetsbärande men samtidigt hotat.

Hon berättar att hennes egen undervisning i samiska bara blev verklighet tack vare envisa föräldrar och egen drivkraft.

– Så ska det inte behöva vara. Alla som vill lära sig samiska ska enkelt kunna göra det i skolan.

Den psykiska hälsan bland samer är också något hon återkommer till. Forskning visar på hög psykisk ohälsa bland urfolk, och det är en fråga hon vill lyfta fram.

Förebilder och respons

Evelina får ofta respons från unga som följer henne. En del ber om hjälp med skoluppgifter, andra delar mer personliga erfarenheter.

– En tjej skrev att hon vågade gå i friluftsbyxor i skolan tack vare mig. Det gjorde mig så glad.

Som förebild vill hon uppmuntra unga att våga vara sig själva, även om det kan kännas svårt. Själv har hon alltid haft sin familj som stöd, och ser särskilt upp till sin storebror.

– Jag har alltid velat vara som honom. Vi kommer från en trygg familj och jag är trygg i min identitet. 

Att möta fördomar

Fördomarna om samer är många och seglivade.

– En klassisk idé är att vi lever på bidrag. Det stämmer inte, och den föreställningen har fått negativa konsekvenser – till och med hat och dödande av renar.

En annan vanlig föreställning har rötter i rasbiologin: att samer inte kan vara ljushåriga.

– Jag är ljushårig och får ofta höra ”hur mycket same är du då? 0,2 promille?”. Det ifrågasättandet är vanligt.

Hon understryker att många av dessa fördomar kan bemötas med synlighet.

– Ofta talar man om samer i historisk form. Men vi lever här, nu. Många har träffat samer utan att veta om det. Synlighet gör skillnad, eftersom mycket motstånd bottnar i okunskap. Ibland räcker en bild på en ren eller att jag bär min kolt i flödet.

Barndomsminnen i renskogen

När hon ser tillbaka på sin uppväxt är det många minnen med renarna som står ut. 

 När jag var runt nio år kastade jag fast en kalv med lassot själv. Med tiden insåg jag att det inte bara var ren tur om jag lyckades, utan att jag faktiskt blivit skicklig på det. När jag var tio år märkte jag för första gången en kalv på egen hand, men jag har inte missat en kalvmärkning i hela mitt liv.

Drömmar framåt

Framåt hoppas Evelina kunna fortsätta påverka både i Sametinget och i sitt dagliga liv. Hon vill se en framtid där renskötseln bedrivs tryggt, utan ständiga hot och flyttar, och där renen har starkare rättssäkerhet.

– Jag drömmer om att samiska ska vara ett vardagligt språk, och att alla som vill ska ha möjlighet att lära sig det.

Tusen tack Evelina för att vi fick prata med dig! 💛

OLIKA har gett ut tre böcker på nordsamiska: Vår i Sápmi, Fest i Sápmi och ABC på samiska och svenska