Mattias Kristiansson är en inspiratör av rang när det kommer till grön mat! Han driver tidningen VEGO och har gjort så i 10 år. Sveriges största vegetariska mattidning! Dessutom har han gett ut 14 kokböcker. OLIKA har intervjuat honom om hans vegoresa och hur man själv får matglädjen att sprudla i köket.

Hur ledde dina vägar till vegomaten?

– Det var lite av en slump. Jag var varken en miljökämpe eller någon djurrättsaktivist, jag brydde mig om väldigt få andra än mig själv skulle jag säga. 2012 kom min klimatångest, och det var den som fick mig att prova på köttfri måndag. Det gjorde något med mig! Min inre matnörd tyckte det var kul att upptäcka ett helt nytt kök. Det fick mig att inse att maten var jättegod, då fastnade jag. Efter hand tillkom alla larm om djurindustrin, miljön, klimatet... Det gjorde också saken klarare.

Mattias förklarar att planen aldrig var att bli vegan.

– Det blev en steg för steg-grej. Först var jag “vegan” men åt det som bjöds på kalas, och åt det som fanns att tillgå när jag var på resa. Men till slut kände jag att det inte längre smakade gott. Jag insåg att det inte bara var smaken, utan också att den bästa kryddan är gott samvete. Det ledde till att jag och min pojkvän tog beslutet om att bli veganer. Sedan dess har vi inte riktigt tänkt mer på det.

Du verkar som frälst av veganismen, vad är det som är så bra med den?

– Det var maten och sen… att jag åt mat med gott samvete. Det är mycket som är fint med veganismen. När jag upptäckte den blev jag precis som alla andra “nya veganer” en sådan som vill sprida det till alla andra! Man vill ut med det! Jag fick jag helt plötsligt ett mission: att inspirera fler och fler.

Matglädjen som du visar upp och känner vill vi också känna! Vilka är dina bästa knep för att få matglädjen att spira hemma?

– För mig hjälper det om jag planerar. Det är inte nödvändigtvis så att jag öppnar skafferiet när jag är hungrig och tänker “gud vad spännande, vad ska jag skapa idag” utan jag gillar att ha en plan. Då vet jag vad för mat jag har att se fram emot. Så kan jag lättare se till så att jag har det jag behöver hemma. Jag tycker det blir mycket enklare!

Något som jag har förstått är att folk många gånger vill uppfinna hjulet i köket. Det behöver man inte! Det bästa jag vet är när jag är ledig är att ta fram mina miljoner kokböcker, bläddra, ta ett recept och laga det. Då slipper jag tänka. Det är bara att följa receptet för att det ska bli gott. Då har jag också fått ta del av nya influenser och ny inspiration. Jag kanske har lärt mig nåt nytt om mat från andra sidan världen? Då känner jag matglädje!

Ibland tycker jag folk gör det onödigt svårt för sig själva. Som att man ska göra allting från grunden till exempel.

– Man ska mer lägga det på sin nivå?

Ja! Och inte ha så höga krav heller. Jag har också fått uppfattningen att folk inte verkar äta som familjer längre, folk äter inte ihop på samma sätt. Det känns som att vi i Norden är rätt så dåliga på det här sociala kring mat som typ resten av världen kör på. Vi liksom kör på upplägget “släng fram maten, ät, sen försvinn och spela tv-spel eller nåt”. Och då kan jag känna att det är det där andra jag vill ha! Det är det andra som ger matglädje. Många är så rädda för att bjuda hem folk. Det ska man inte vara! Jag bjuder hem folk hela tiden! Om ängslan över vad de ska jag laga är det som sätter stopp så tycker jag man bara ska beställa hem pizza. Vi måste kunna umgås kring mat, det är ju skitkul! Många är så rädda i det sammanhanget för att göra bort sig. Så ska man inte tänka. Jag har gjort skitdålig mat och det slutar bara med att det blir en rolig historia att återberätta sedan. Skulle det bli jättekatastrofalt så bara beställ pizzan eller köp ett gäng hamburgare. Vad man käkar är inte så viktigt, det är det sociala, det är matglädje.

Lista tre veganska rätter som du tror kommer att gå hem hos barnfamiljerna som antingen redan är vegofrälsta eller de som är nyfikna?

Kikärtsgryta med saffran

Tacotårta

Belugabolognese

Alla finns på att hitta på vegomagasinet.se 🥦

Tusen tack för att vi fick prata med dig!