Zozo & hunden

Zozo utforskar parken och alla dess små detaljer som är fascinerande och spännande för ett litet barn, vilket verkligen visas i boken.I sitt utforskande får barnet sällskap av en stor hund. Genom att låta barnet utforska på egen hand utan vuxna så kommer verkligen barnets egna upplevelse i fokus. Att det saknas en medforskande vuxen tror jag är ett aktivt val av skaparna, trots att det triggar lite i denna mobil tidsålder med en bok där ett barn leker ensamt i parken medan föräldrarna parkerat sina rumpor på en bänk. Hunden är dock istället aktiv och medforskande i boken på ett väldigt fint sätt och jag som förskolepedagog älskar hur boken känns som en hyllning till det lilla barnets utforskande. För det är faktiskt fantastiskt och förtjänar att uppmärksammas. Boken avslutas med att Zozo blir ledsen efter att ha petat i en springa som fingret fastnat i. Hunden springer efter hjälp och då är pappa direkt där och tröstar. Den illustrationen är fantastisk, tryggheten och kärleken genomsyrar uppslaget. Moa Graaf har gjort ett fint jobb med hela boken men det uppslaget är verkligen ett favorituppslag här hemma hos de vuxna. Det där med att fastna med ett finger känns som något som alla små barn blir tröstade för någon gång, så hög igenkänning för såväl barn som vuxna där.

Läser denna MÅNGA gånger varje dag. Så spännande att upptäcka allt tillsammans med Zozzo, och så mysigt slut. En favorit för alla här hemma.