Kivi & den gråtande goraffen

Älskar rimmen, de är finurliga och har bra flyt. Det genomgående könsneutrala språket är också underbart. Jag tror även att små barn skulle tycka att den här boken är jätterolig.

Boken är fylld av språkglädje och underfundigheter. Rimrytmen, busigheten och de rappa replikerna får mig att tänka på Barbro Lindgrens vilda bebi. Det är en värld utan gränser där man kan göra precis vad man bestämt sig för, men inte utan samvete. Jag blir glad av den här boken. Glad över Jesper Lundqvists och Bettina Johanssons vida perspektiv på världen, glad av det spralliga språket, glad av de fantastiska bilderna som är färgglada, normbrytande och humoristiska. Som barn vill man ju gärna läsa samma bok om och om igen. Som vuxen är jag inte lika förtjust i det. Kivi och den gråtande goraffen är dock ett undantag.

Kivi och den gråtande goraffen av Jesper Lundqvist är en underbar och helknäpp bilderbok som är väldigt kul att läsa högt. Rimmen flyter och lyfter hela boken – det är sällan man hittar barnböcker på rim som inte hakar upp sig eller känns lite krystade, men här flyter det på nästan som talspråk. Man skrattar åt Kivi och åt den knäppa goraffen, som är en blandning av gorilla, pingvin, giraff och gasell. Kivi är, precis som i den förra boken Kivi och monsterhund, en hen, och det är de andra personerna i boken också. I Kivis familj finns mappor och pammor och morbroster Jin, och små parvelpysor. Hur de hänger ihop vet man inte, men de är en familj. Det behöver man heller inte fundera så mycket på. Illustrationerna är tokiga och roliga med många detaljer att upptäcka. Bästa högläsningsboken på länge, helt klart.