Mission: The Scarers

De mörka och målande bilderna illustrerade av Silvy Strand ger ett extra djup till den redan spännande och skrämmande berättelsen. Några delar läste jag högt för barnet här hemma, som nästan fick skrämselhicka hen med. Jag tyckte dessutom att den var mysig att läsa för mig själv, och tänker att många barn i tidiga skolåldern antagligen skulle tycka om den med som antingen läsa-själv-bok eller som läsa tillsammans-bok, beroende på hur mycket läskigt barnet själv klarar av.

I vår familj älskar vi spänning och läskiga äventyr och den här var båda delarna. Melvin kunde verkligen inte sluta lyssna och ville absolut inte att vi skulle sluta läsa även om han somnat till flera gånger och till sist utbrist: ”Vänta mamma! Vi måste sluta nu innan jag somnat och missar något i boken!”. Jag rekommenderar boken till barn som gillar läskiga nagelbitare, boken har illustrationer men mycket sker i fantasins värld och det gillar vi. Det händer lite läskiga saker hela tiden under bokens gång och det gör att den inte direkt har något tråkigt parti, när en tror att boken är på väg att avslutas händer det något oväntat … Vi kommer absolut läsa de andra böckerna i serien, alla böcker är fristående från varandra och kan med lätthet läsas i vilken ordning som helst. Vi ger Hemliga boken för äventyrare – Uppdrag: Skrämmarna fem av fem kloka ugglor!
Fru Fjellström

Tian kan ha rätt lätt att känna att böcker är lite för spännande, och det var lite av en farhåga från min sida att det skulle gälla Hemliga boken för äventyrare – Uppdrag: Skrämmarna. Och det är en spännande bok! Men spänningen lättas upp mycket av tolvan (att jämföra med ”älvan”) Peppar, som knappt är rädd för någonting och tar sig an det mesta med gott humör och stort och oförskräckt mod – med undantag av spindlar, som hon fruktar att ska vilja bygga bo i hennes öron. Resultatet är en bladvändare.

Jag kan inte låta bli att jämföra Lina med Martin Widmarks Nelly Rapp. En skillnad är att jag upplever Nelly som mer listig medan Lina är mer av en äventyrare, påhejad av Peppar. En annan skillnad är den otroligt befriande avsaknaden av vuxna kärlekskomplikationer i Uppdrag: Skrämmarna – den (oftast extremt normstyrda) karusellen kan man som alltid lita på att slippa i böcker utgivna av Olika. Tack för det! Illustrationerna i Uppdrag: Skrämmarna förtjänar också ett eget omnämnande. De har en sagolik grundton, kombinerad med en väldigt accentuerad mimik hos karaktärerna. Tian gillade verkligen boken och ser fram emot att läsa seriens andra delar, och jag tror att han är i början av den åldersgrupp som tilltalas av böckerna.