Moha Frikraft är influenser och språkrör inom funkisvärlden och har skrivit flera böcker. Hon beskriver sig själv som en driven, kreativ igångsättare och en 99,9% glad filur. På instagramkontot @synligfastosynlig delar Moha öppet och ärligt med sig av livet med CP, NPF och daglig ångest. I framtiden drömmer hon om att få göra dokumentärfilm om sitt liv: "Min drivkraft är mina handikapp och jag vill synliggöra dem på alla sätt jag kan!"
Hej Moha! Vem är du?
– Jag heter Moha Frikraft och är snart 35 år. Jag fick en väldigt komplicerad förlossninsgsskada när jag föddes, dyskinetisk CP, som fastställdes till 97% invaliditet. I vuxen ålder har jag också fått diagnoserna adhd och autism på papper.
Jag lever med personlig assistans dygnet runt, vilket är extremt svårt och tar mycket energi, samtidigt som det är nödvändigt för att jag ska kunna vara fri som vilken annan kvinna som helst.
Jag drömmer jag om att kunna bli kär och skaffa familj, men först måste okunskapen bort och dejter måste inplaneras.
Du har nästan 14 000 följare på Instagram. Berätta om ditt konto, vad vill du ge dina följare?
– Ja, det är inte mycket men en början. Min tanke är att ju fler som följer mig desto mer växer kunskapen om olikheter. Jag är en driven kvinna och en kreativ igångsättare. Därför vill jag nå ut till fler människor genom mina sociala medier.
På Instagram är jag öppen och extremt ärlig om hur jag lever med CP, NPF och daglig ångest. Men det är otroligt svårt att vara ärlig och genuin på sociala medier. Jag upplever att folk tycker att det är lite skrämmande att verkligen få höra sanningen - vilket gör det svårare att nå ut till fler människor, samtidigt är min tro att det här bara är början och att sociala medier kommer vara mer genuina i framtiden.
Om jag fick önska något att förändra på min Instagram så skulle jag önska lite mer samarbeten av företag.
Du har både synliga och osynliga diagnoser, hur påverkar det dig i vardagen?
– Jag tycker att dagens samhälle har mycket okunskap för oss som lever ”utanför boxen”. Dagligen upplever jag värderingar och misstolkningar av mig, hur jag pratar och hur jag rör mig.
Jag brukar säga att dom osynliga diagnoserna är mina svåraste handikapp. Med det menar jag att dom flesta ser att jag sitter i rullstol och har spasmer i min högra arm. Men de ser inte det inre kaoset i mitt huvud, dom ser inte att jag har stora svårigheter med ordförståelse och kommunikation/samspel. Människor ser inte heller förvirringen som uppstår när min inre stress är extrem hög och att människors känslor, i min omgivning, påverkar mig dagligen.
Att jag är utbildad kostrådgivare, personlig tränare och musikproducent ser inte samhället, då jag blev titulerad som ”samhället är inte redo för dig”, bara för att jag har och är beroende av personliga assistenter.
Tack vare mina diagnoser, som jag till vardags ser som mina styrkor, har bemötandet och mänskliga rättigheter blivit ett stort intresse!
Vad gör dig glad?
– Jag är 99,9% alltid glad och ser livets utmaningar som ett plus! Något som jag uppskattar är beröm och när någon människa uppskattar det jag gör och brinner för. Jag är bäst när jag är ledare och står på scen och föreläser eller när jag har mina boksigneringar. Där är jag professionell och gillar att socialisera med mina köpare/följare vilket är lättare än att spontansnacka med mina personliga assistenter. Privata Moha blir glad då hon tillbringar livet med sina djur och på gymmet.
Vad gör dig arg?
– Jag är en glad filur som sällan blir arg! Däremot blir jag djupt sårad och kränkt när människor misstolkar att jag är arg och utåtagerande för att jag kommunicerar på ett annorlunda sätt.
Det händer dagligen att människor tycker att mitt sätt är fel. Detta för att mina NPF diagnoser gör det svårare att samspela socialt. Jag ser så mycket bristande kunskap i vuxna människors bemötande av just olikheter, främst från dom som utger sig kunna och förstå hur jag lever, vilket får mig att bli mörkrädd.
Omgivningen reagerar på sina känslor, istället för att möta människor på individnivå. Jag är väldigt ärlig med mina affekter men samhället tolkar mig som arg och utåtagerande, när jag i själva verket är otrygg, rädd och behöver en paus för att få bort min hjärnstress.
Vad drömmer du om i framtiden?
– Jag har en dröm om att bli mamma men möts dagligen av fördomar som har skapat hinder för mig. Dejter har till och med sagt att jag är osmaklig, många verkar tro att jag är förlamad i underlivet och att jag har sex med mina assistenter. Men så är verkligen inte fallet. Jag vill också kunna bli kär, skaffa familj och så vidare. Att någon annan människa orsakade allvarliga problem vid min födelse ska inte hindra min chans att få en sambo, få barn – bli en familj!
Jag drömmer om att nå ut till fler människor. Min tro är att ju fler människor som ger mig chansen att berätta om min vardag, desto mindre okunskap blir det i samhället. Min drivkraft är mina handikapp och att synliggöra dem på det sätt jag kan. Jag är redan ett språkrör inom funkisvärlden men vill nå hela mänskligheten.
Något jag också drömmer om är att få göra en dokumentärfilm om mitt liv. Till det behöver jag mer finansiering och någon som tror på mig. Jag letar efter en filmare/producent som förstår mina NPF diagnoser och vill satsa 100% på min historia och på mig. Det är svårt, men jag ger mig inte i första taget.
Vad vill du säga till våra läsare?
– Keep on going!
Tips du vill dela med dig av?
– Kom ihåg att du är unik precis som du är och det finns professionella du kan prata med. Hitta din egen inre kraft. I allt jag gör så har jag med budskapen:
Våga vara dig själv
Acceptera livet som det är
Synliggöra det osynliga
Allt är möjligt
Glimmers i vardagen?
– Mina sociala medier, gymmet, min dagliga verksamhet, att föreläsa, signera min bokserie och relationen med mina djur och mina föräldrar. Säkert mycket mer eftersom jag enbart utför roliga saker i mitt liv!
Tusen tack, Moha, för att vi fick prata med dig!💜💖
Foto: Karin Törnblom, Felicia Margineanu
👋🏾 Låt alla barn flytta in i bokhyllan! Tips på barnböcker där huvudpersonen har CP, adhd eller autism:
Jag har en bok som heter "och så flög
det grejer" om en rullstolsburen pojke i förskoleåldern. Den är tryckt i Polen av ekonomiska skäl. Jättefina bilder. Vore roligt om fler barn kan få ta del av berättelsen!Anitha
Anitha Thelin on