Atilla Yoldaş: "När vi biter ihop, vägrar gråta och aldrig pratar om våra känslor mår vi sämre."

Atilla Yoldaş: "När vi biter ihop, vägrar gråta och aldrig pratar om våra känslor mår vi sämre."

Atilla Yoldaş: "När vi biter ihop, vägrar gråta och aldrig pratar om våra känslor mår vi sämre."

Atilla Yoldaş är journalist, författare och föreläsare med fokus på antirasism, jämställdhet och motstånd mot machokulturen. I samband med att vi lanserar Atillas nya bok "Typiskt killar!" på OLIKA passade vi på att ställa några frågor till honom. Vi pratade bland annat om hur killar kan bryta sig ur machokulturen, om förebilder och vad som får vardagen att glittra till lite extra. 
 
Hej! Vem är du? 

– Jag heter Atilla Yoldaş, är 31 år och är journalist, författare och föreläsare.

Vad får dig att känna hopp om förändring gällande mansnormer?

Massor av barn och unga jag möter när jag föreläser på skolor gör mig väldigt hoppfull. Killar, tjejer och icke-binära som redan från ung ålder börjar säga ifrån, ta ställning och kämpa mot machokulturen – alltså idéer som är skadliga för oss själva och andra – och försöker få andra att hjälpa till. Som redan kan mycket mer än jag kände till i deras ålder och som gör allt de kan för att stå upp för rättvisa och jämställdhet. Wow, vad de inspirerar mig!

Vad gör du för att återhämta dig och finna nya kraft?

Jag är en friluftsnörd! Så jag är ute i naturen så mycket jag kan. Älskar att vandra, klättra, paddla – you name it. Det finns inget skönare sätt att pausa än att sitta på en bergstopp med min hund och väskan fullproppad med fika.

Har du tips till killen som vill, men inte vågar, bryta normen bland sina killkompisar där man ofta är nedvärderande mot tjejer, drar sexistiska och kanske rasistiska skämt? Hur kan man börja?

Steg ett är att absolut inte medverka i den typen av skitsnack. Steg två är att inte skratta eller på något sätt visa att man tycker såna kommentarer är okej. Steg tre är att antingen börja ställa frågor (kanske till en person i taget istället för inför hela gruppen) om varför de säger såna saker och fråga om de förstår att det är elakt. Steg tre kan också innebära att man berättar för en vuxen man litar på och be om råd, om man inte vågar snacka med killkompisarna. Men det är viktigt att man gör något. Ju mer vi accepterar såna kommentarer, desto större är risken att någon av dem går från ord till handling och skadar andra människor.

Hur kan man få män att förstå att de också drabbas av patriarkatets struktur?

– När vi biter ihop, vägrar gråta och aldrig pratar om våra känslor mår vi sämre. Det finns fakta som visar att vi som killar och män, på grund av machokultur, mycket oftare dör i självmord jämfört med tjejer och kvinnor. Det är bara ett av många exempel på hur patriarkatets struktur skadar, hämmar eller dödar oss.

Har du någon förebild?
 
– Massor! Katarina Wennstam är en av människorna jag lärt mig massor från. Jag har läst hennes böcker, följt henne länge, intervjuat och träffat henne och fortsätter inspireras i mitt privatliv och i mitt arbete.

Vem söker du hjälp och stöd hos?
 
– Mina vänner och min familj, jag är otroligt tacksam för dem. När jag har mått sämre i mitt liv har jag sökt hjälp hos psykolog och terapeut. Det är viktigt att vi alla sträcker ut vår hand när vi behöver hjälp och stöd.

Har du några boktips? Eller andra tips till våra följare?

Alla får hemskt gärna läsa min bok “Mansboken”. Och den 27 augusti släpptes min andra bok, “Typiskt killar!”.
Böcker jag lärt mig mycket från är “Flickan och skammen” och “Flickan och skulden” av Katarina Wennstam, “The macho paradox” av Jackson Katz och “Masculinities” av R. W. Connell. Och podden “Man enough” är jättebra!

Vilka är dina glimmers i vardagen?

När min Siberian husky, Lillie, börjar prata husky-språk med mig. Det är omöjligt att inte le. Hon ÄR ett enda stort glimmer.

Tusen tack, Atilla, för det viktiga arbete du gör och för att vi fick prata med dig!💜
Foto: Jülide Yoldaş
 
Här hittar du Atillas Yoldaş bok Typiskt killar! och tips på barnböcker med mjuka pappor som leker, kramas och visar känslor:

Lämna kommentar

*Obligatorisk