Illustratör - Linda Blåfors Carlsson

Vem är Linda Blåfors Carlsson?

Linda Blåfors Carlsson är född och uppvuxen i Blåfors, där var det nästan alltid sommar. I växthuset fanns det gurkor, tomater och massor av annat. I garaget hade hennes mamma en maskkompost som var tre våningar hög. Där fick Linda sortera ut maskarna när en låda kompost förvandlats till jord. På OLIKA har Linda illustrerat boken Växter älskar bajs!

“Att illustrera Växter älskar bajs! har varit jätteroligt! Daggmaskarna fick visa sina tatueringar och ett uppslag blev helt fyllt med bajs!”

Var hittar du inspiration till bilderna?

Texten är rolig att läsa! Kristina Henkel är bra på att hitta på formuleringar som “Flera kompisar på samma plats”, “Vissa frön gillar att bada” och min favorit “Växter älskar bajs!”. Eftersom jag är uppvuxen med stora blombänkar, grönsaksland och växthus så var det en för mig känd miljö. När jag var liten hade min granne Brita kaniner i sitt växthus en vinter. När vintern var slut hade kaninerna blivit jättemånga. Jag tänkte mycket på de kaninerna, men ritade dem aldrig. Det blev jag sugen på att göra nu.

Har du någon favoritbild?

Haha ja! Det är blomman i gul page som är med i innehållsförteckningen. Det är min lärare Barbro från lågstadiet. Hon hade en jättestor trädgård som jag och min klass fick hälsa på i. Där fanns spännande stigar av stenar att gå på. Det kändes viktigt för mig att hon skulle vara med. Barbro styrde även upp ett stort trädgårdsland i anslutning till vår skola. Där fick alla klasser hjälpas åt att odla, rensa ogräs, vattna och skörda. Jag gillar även de två daggmaskarna som nästan dansar, det känns som att dom kommer från mammas maskkompost.

Vad var klurigast och roligast att illustrera?

Det var att välja bort det jag inte skulle illustrera, jag tycker det är så roligt att rita men jag vet ju att även texten i en bok måste få plats. Uppslaget med en massa insekter, gråsugga, jordkrypare, hoppstjärt och klokrypare var lite äckligt. Där var jag tvungen leta på internet för att se hur de såg ut och det var läskigt.

Det var att jag blev så nostalgisk. Det kändes som att jag var ett barn och bodde i Blåfors igen. Jag fick tillbaka jättemånga minnen från när jag var liten. Hur det var att smyga i farmors grönsaksland och Karin Holmlunds trädgård som var som ett annat land och Eskil och Adelas hallonris där det kanske fanns ormar.