Bokhandledning: Orättvist!
Vad är rättvist?
Orättvist! är en liten bok, om stora känslor. Ibland är en för stor för att få göra vissa saker och ibland är en för liten.
En bilderbok med hög igenkänning hos både barn och vuxna som skapar samtal om ålder och vad som är rättvist och vad som är orättvist.
Frågor om orättvisa och avundsjuka
I boken får Lillskrot åka vagn. Men Storskrot måste gå. Varför är det så tror du? Storskrot tycker att det är orättvist. Varför tycker hen det tror du?
I boken måste Lillskrot gå och lägga sig. Men Storskrot får vara uppe och mysa i soffan. Varför är det så tror du? Lillskrot tycker det är orättvist. Varför tycker hen det tror du?
Vad tycker du är orättvist? Vad brukar du göra när du tycker att något är orättvist?
Både Lillskrot och Storskrot blir avundsjuka på varandra. Vad betyder det att vara avundsjuk? Har du varit avundsjuk någon gång? Vad gjorde du då?
Frågor om att bli hämtad, mysa och sova
I början av boken är det pappa som hämtar Lillskrot och Storskrot på förskolan. Vem brukar hämta dig? Brukar det vara olika personer? Tycker du om att bli hämtad?
På kvällen myser först pappa med Lillskrot i soffan, sedan myser mamma med Storskrot. Tycker du om att mysa? Vad tycker du om att göra då?
När det är dags att sova är det pappa som lägger Lillskrot. Vem brukar lägga dig? Vad tycker du om att göra när du ska sova? Vad tycker du inte om?
Normer om föräldrar
I barnböcker tenderar pappor att vara busiga och mammor omsorgsgivande. I den här boken växlar föräldrarna i sitt ansvar och omsorgsgivande. De både hämtar och lämnar, säger till och myser. Barn behöver förebilder i böcker som visar att pappor och mammor, och andra vuxna, har bredare roller än de klassiska könsrollerna. Statistiken pekar på att mammor är föräldralediga, vabbar och i högre utsträckning jobbar deltid.
Men vi tror att det är bättre (för alla inblandade) om både män och kvinnor får ge omsorg till barn och dessutom vet vi att det finns en massa närvarande och omhändertagande pappor som behöver speglas i barnlitteraturen. Genom barnboken kan barn få fler förebilder och möjligheter om de själva en dag skulle bli föräldrar.
Att inte köna barn
Varken Storskrot eller Lillskrot har ett tydligt definierat kön. Istället för att könas benämns de med sina namn och de beskrivs inte som tjejerna, storasyster, lillasyster eller killen, lillebror och storebror. Genom att benämna barn istället för att köna dem blir det möjligt för alla barn att spegla sig i deras syskonrelation och deras känslor inför orättvisor. Om frågan om kön kommer upp kan du som pedagog fråga vad det är som gör att barnet undrar, hur barnet funderar kring om Storskrot och Lillskrot är en hon, hen eller han och vilka saker som de använder som ledtrådar för att ta reda på detta. Vilka fler ord kan ni komma på som inte är könade? Jämför till exempel lillasyster med lilla syskon. Vi kan också prata om att det inte är så viktigt om vi är tjejer eller killar och att vi bestämmer själva vem vi vill vara och att könsidentitet, hur vi känner oss och vill uttrycka oss är något som kan ändras under livet.
