Konrad and the caramels

Jag tror rekordet för oss är att vi fick läsa denna bok fyra gånger på en kväll. Efter det hade tvååringen gärna hört den igen, men mamman var trött och ville sova. Det är underbart med en bok som inte skriver någon på näsan utan bara berättar en kul historia med två fria barn som får vara som de vill och klä sig som de vill i huvudrollerna. Och mormor sedan, vi älskar mormor som busar med barnen. Sidan där hon upptäcker barnens godisbus är vår favoritsida!

Konrad och Hedvig har fått karameller, men Konrads har tagit slut. Storasyster är snäll och låter honom smaka några gånger, men till slut sätter hon stopp. Konrad ser minst sagt missnöjd ut. Tänk om det faktiskt var så att Hedvig fick mer godis än honom? Konflikten leder till hårda ord och handgripligheter. Konrad blir nedbrottad och vill till mormor. Men var är hon? Mormor har somnat på soffan och framför henne står en enorm skål med godis. Den uppmärksamme läsaren har nog upptäckt att mormor finns i bakgrunden av varje bild. Mormor ser ut att sova gott. Men det gör hon inte. Hon flyger upp med ett ”RRRAAAOOO!” Barnen ser först rädda ut men mormor bara busar. Buset övergår i en tumlande brottningsmatch och mormor har förstås inte en chans mot de två starka barnen.

Det här är en bok som får oss att upptäcka fler saker för varje läsning. Den grundar också till samtal om brottning och skojbrottning. Hur ser barnens ansikten ut på de två olika bilderna med brottning? Hur vet man att någon vill vara med? En bok där tolkning av bilderna blir lika viktigt som texten.

Konrad och karamellerna av Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund är en ny favorit här hemma, både jag och min flicka på 2,5 år tycker om den. Jag får flashbacks från barndomen och kan verkligen känna igen mig i Konrads känslor när hans godis är slut och storasyster har kvar godis. Jag tror detta är ett fenomen som förekommer i många familjer på lördagarna och därför är det lätt att kunna identifiera sig både med Konrad och hans storasyster. Att Konrad bär kjol tycker jag öppnar upp fantastiska möjligheter till samtal (om det behövs) kring att man får klä sig precis så som man själv vill. Att mormor är finurligt busig är också ett plus, lek över generationsgränserna är härligt! Konrad och karamellerna är förlösande fördomsfri och kan varmt rekommenderas!