För exakt tio år sedan gav OLIKA förlag ut min första bok - Mad Women - A Herstory of Advertising, en bok jag skrev utifrån min egen frustration över kommunikationsbranschens brist på jämställdhet och mångfald. En brist som inte bara påverkar arbetsmiljön och kulturen på reklambyråer, utan i allra högsta grad också historiskt format reklamens uttryck - sexistiska bilder i sällskap av en fortsatt underrepresentation av stora, köpstarka målgrupper i samhället och ett ständigt reproducerande av urgamla stereotyper.
Jag satt vid ett skrangligt skrivbord i Italien och skrev rent alla de intervjuer jag genomfört med inspirerande kvinnor runtom i hela världen; Creative directors, VD:ar, Art Directors och Copywriters, kvinnor som nått framgång, inte genom att anpassa sig till rådande normer utan genom att utmana dem och bana väg för en yngre generation kvinnor som stod och tvekade på tröskeln in till kommunikationsbranschen. Tvekade därför att de redan under sin utbildning anade att de blivit del av en grabbig kultur där de uppenbart tillhörde en minoritet med andra förutsättningar och sämre lön än sina manliga kollegor.
Oräkneliga är de unga kvinnor jag samtalat med, varit mentor för och torkat tårar på i samtal om branschen och dess framtid. Eftersom jag i början av min karriär som copywriter 1986, i princip helt saknade starka, tydliga och kvinnliga förebilder, ville jag erbjuda andra unga kvinnor precis de jag längtat så mycket efter själv - kvinnor som visar vägen, ger tips och råd och inspirerar genom sin professionalism och sitt mod. Som visar att det går, att vi hjälps åt och att det är viktigt. I första upplagan var de 14, i den andra (som kom 2021 tillsammans med ljudboken) var de 17. För mig personligen var det oerhört givande att träffa och samtala med dessa fantastiska kvinnor, men jag hade inte väntat mig så mycket mer efter det att boken kom från tryckeriet och lanserades i mars 2013. Men det sa PANG! Och plötsligt skrev SvD Näringsliv sex sidor om Mad Women och branschens utmaningar; jag blev intervjuad i Aktuellt och turnerade under många år runtom i världen och föreläste om boken och vad jag ansåg branschen behövde för att blomstra - nämligen jämställdhet och mångfald; för rättvisans skull lika mycket som för relevansen och lönsamheten för varumärken och byråer. Det var rörande, beklämmande och samtidigt ändå på något vis stärkande att upptäcka att problemen var desamma oavsett om jag föreläste i Mexico City eller i Milano, i Beijing eller i Borås - överallt öppnades dörrar till berättelser och samtal där allt fler kvinnor kunde känna igen sig och hämta styrka, istället för att betvivla sig själva och i värsta fall lämna branschen helt.
Samtalen höll i sig, kvinnor i branschen nätverkade allt mer, reklamskolorna började prata om elefanten i rummet och 2017 kom #metooupproret som välgörande vädrade ut i patriarkatets mörkaste och mest unkna hörn. Reklambranschen slöt upp med sin hashtag #sistabriefen, som jag personligen tycker var ett av de bästa uppropen eftersom det konkret och instruerande ställde krav på branschen att agera och ta ansvar på riktigt.
Men vad hände sen?
Personligen värdesatte jag alla de vittnesmål och det mod som låg bakom alla berättelser som delades, men efter hand växte återigen min frustration - vi kan inte ’bara’ prata, vi måste göra också. Därför skrev jag min andra bok Not Buying It - A Guide to a New Era of Advertising som OLIKA förlag gav ut 2018. Det är en mer handfast, praktisk guide till hur en kan hantera allt från härskartekniker och lönesamtal till rasism och rekrytering, för att främja en mer jämlik, jämställd och mångfaldsrik kultur. I allt högre grad upplever jag också att den generation reklamkvinnor som kommit efter mig har en mycket tydligare kompass, kunskap, mod och medvetenhet för att kunna, orka och våga driva frågorna. De räcker upp handen, skapar nätverk, utbyter erfarenheter, svartlistar byråer med sunkiga värderingar och stöttar varandra i att komma vidare till sundare arbetsplatser. Kvinnorna i reklambranschen är inte problemet. Alla män är inte det heller; det finns fantastiska manliga byråledare och reklammän som vill bidra till en mer tidsenlig, representativ och jämställd bransch och värld. Ibland på grund av den s.k. ’dotter-effekten’, ibland bara för att de helt enkelt är smarta, upplysta, jämställda män som dessutom affärsmässigt hajar att om inte reklamen är representativ och inkluderande, kommer den inte heller bidra till lönsamhet och tillväxt för branschen och våra uppdragsgivare. Män som bidrar istället för att ägna sig åt ’push-back’, dvs som inte känner sig hotade och därför trycker tillbaka utvecklingen och framgångarna inom området. Som inte ansluter sig till Andrew Tate eller Jordan Peterson-figurer eller stöttar Luis Rubiales-beteenden, utan som vågar stå upp och säga ifrån.
Tio år efter Mad Women upplever jag att fler kvinnor och fler män är medvetna om behovet av att gemensamt driva frågorna, arbetet och ansvaret för ökad jämställdhet och mångfald, så att det inte definieras som en HR-fråga eller en kvinnosyssla - MEN det är samtidigt skandalöst att utvecklingen är så långsam och att den ständigt hotas av bakslag och ifrågasättanden. Omvärlden idag är tyvärr full av misogyna uttryck när det gäller kvinnors rättigheter och möjligheter; situationen i Afghanistan och Iran är t ex oacceptabel och kräver vårt fortsatta engagemang och stöd. Abortfrågan, strukturell rasism och ständigt inskränkta rättigheter för LBTQIA+ är oerhört problematisk bland annat i världens största ’demokrati’ USA, för att inte tala om de övergrepp mot kvinnor och flickor och dentrafficking som följer i krigets spår, bland annat nu i Ukraina.
Tio år efter Mad Women kan vi skörda vissa framgångar men vi kan absolut inte slå oss till ro utan måste vara ständigt vaksamma och aktiva när det gäller att utjämna orättvisor och skapa jämställdhet. Därför fortsätter jag både att säga och göra; både att skriva böcker, föreläsa, jobba med utbildningar i min akademi Mad Women Academy OCH jobba mer handgripligen t ex som vice ordförande i UN Women Sverige och Fredrika Bremerförbundets Stockholm-Uppsala-krets.
Gör det du med. SÄG och GÖR. Varje dag, så att vi kan ses igen - helst utan att det tar tio år - och skörda våra stora framgångar.
/Christina Knight
Här hittar du Christina Knights böcker:
Mad Women: A Herstory of Advertising
Not buying it - A Guide to a New Era of Advertising
