Tobias är docent i interkulturell pedagogik vid Karlstads universitet och undervisar och forskar om ras- och vithetsfrågor. Han är aktuell med boken "Den svenska färgblindheten" och har även faktagranskat vår nya översatta bok "Min färg, din färg" som handlar om rasism och antirasism och som använder begreppet ras som ett sätt att komma åt rasismen. Men ordet ras är ett laddat ord i Sverige och vi har bett Tobias att ge sin syn på varför det är så. Han menar att Sverige har kvar en gammal idé om begreppet ras medan ordet i engelsktalande länder numera har en annan innebörd. Han menar på samma sätt som författaren Laura Henry Allain att ordet ras i den nya innebörden behövs för att komma åt och förändra rasismen. 

Varför är ordet ras laddat och varför tror du att det är viktigt att prata om?

Det finns mycket som tyder på att frågor om ras inklusive själva ordet i sig är mycket mer laddat i Sverige än i andra länder på jorden. Detta är något som jag själv har stött på i många år och i många sammanhang i egenskap av att både undervisa i och forska om ras- och vithetsfrågor i relation till Sverige, svenskarna och svenskheten.

Denna olust och detta motstånd har sannolikt att göra med att Sverige under stora delar av 1900-talet var i det närmaste fullkomligt besatt av ras och internationellt betraktades som en spetsnation vad gäller både rasbiologisk forskning och rashygienisk tillämpning. Vår tids starka aversion mot frågor om ras och mot själva glosan i sig kommer helt enkelt från en vilja att så fort det bara går lämna 1900-talets Sverige bakom oss.

Detta är vad jag kommer fram till i min bok ”Den svenska färgblindheten” som jag skrev då jag ville gå till botten med när, hur och varför motståndet mot att tala om ras uppstod under det sena 1900-talet och vilken nådde sin kulmen under 2000-talet i och med att själva ordet ras utmönstrades ur alla lagtexter och all offentlig textproduktion genom ett riksdags- och regeringsbeslut.

Boken Min färg, din färg är skriven av författare och illustratör som själva är utsatta för rasism och som menar att vi måste prata om ras för att komma åt rasismen. Du har varit med och hjälpt till att anpassa boken till en svensk kontext. Var det svårt? Hur pass olika pratar vi om rasism i Sverige och England?

Det var en utmaning att anpassa texten till en svensktalande kontext på grund av att den engelsktalande världen, inklusive britterna, generellt inte har några som helst problem med att tala om ras. Kort och gott talar vi svensktalande om ras i form av omskrivningar (”invandrare”, ”etniska svenskar” o s v) medan människor i Storbritannien talar om dessa frågor på ett mer explicit sätt.

Författaren i boken pratar om ras som ett sätt att gruppera människor utifrån till exempel utseende. Är det ett annat sätt att tänka på ras än det vi har i Sverige?

I Storbritannien liksom i den engelsktalande världen överhuvudtaget används rasbegreppet idag enbart för att tala om människors olika utseenden och inget annat, vilket innebär att det inte handlar om några medfödda egenskaper eller ”naturliga” hierarkier.  Men svensktalande associerar i stället ordet ras med rasbiologin, nazismen, kolonialismen och apartheidregimen i Sydafrika och uppfattar därför att den som använder ordet tror på den tidigare idén om att de olika rasgrupperna innehar olika medfödda egenskaper samt kan hierarkiseras sinsemellan. 

Det är just detta som gör att svensktalande uppfattar att den som bara yppar själva ordet ras måste vara en rasist i klassisk bemärkelse som tror på att vissa grupper av människor har vissa specifika egenskaper beroende på hur de råkar se ut samt att de är mer alternativt mindre värda än andra grupper av människor enbart beroende på hur de råkar se ut.

Så begreppet har ändrat innebörd, men vi i Sverige har kvar den tidigare idén om vad det stod för? Tycker du att vi ska anamma den här nya definitionen och jobba som de gör i t ex England? 

Ja, inom den svensktalande gemenskapen har ordet ras fortsatt att betyda mer eller mindre detsamma som under 1900-talet, vilket gör att det uppstår en låsning så fort ordet uttalas på svenska. I England syftar dock ras enbart på utseendeaspekten och det är den betydelsen som också jag lägger in i ordet och som jag menar att vi behöver kunna tala om även i Sverige för att kunna adressera den rasism som människor drabbas enbart på grund av hur de råkar se ut.

Vad kan det ge att börja jobba med rasism i unga år? Att använda ordet ras på det här nya sättet, som ett sätt att gruppera människor utifrån utseende, inte egenskaper, i dagens Sverige? 

Mot bakgrund av att Sverige idag är ett av de mest mångfaldspräglade länderna i västvärlden så är det nödvändigt att kunna sätta ord på frågor som rör ras, och inte minst gäller det barn och unga som växer upp i västvärldens antagligen mest segregerade samhälle där människor, inklusive barn och unga, blir behandlade utifrån hur de ser ut – det vill säga att ras har också betydelse i Sverige och inte bara i lika mångfaldspräglade länder som Storbritannien, USA, Frankrike, Belgien eller Nederländerna.

Den svenska färgblindheten hittar du här!

Min färg, din färg hittar du här!